Warm bodies – Isaac Marion

Jag tänker inte skriva en recension.

Jag tänker inte skriva mycket alls faktiskt, mer än att ni borde läsa den. Den är fantastisk. Jag låter citatet tala för sig självt.

I don’t know why we don’t speak. I can’t explain the suffocating silence that hangs over our world, cutting us off from each other like prison-visit Plexiglas. Prepositions are painful, articles are arduous, adjectives are wild over-achievements. Is the muteness a real physical handicap? One of the many symptoms of being Dead? Or do we just have nothing left to say? I attempt conversation with my girlfriend, testing out a few awkward phrases and shallow questions, trying to get a reaction out of her, any twitch of wit. But she just looks at me like I’m weird.

Det är alltså en zombieroman ur en zombies perspektiv. En djup, emotionell zombie. En zombie som är utanför, för att han vill ha mer i livet, eh, döden, än att bara stöna, vandra och äta hjärnor.

… och sen är ju omslaget helt galet snyggt också.